Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
bröd och något sofvel, hvad vi kunna få fatt i. Sedan anbefalla
vi oss i Guds beskydd och lägga oss att sofva.
— Ja, det har jag då sannerligen ingenting emot, för jag är
alldeles öfver mig gifven af trötthet, klagade fru Hall. Jag gick en
gång en hel söndag på Skansen, och då kände jag mig, när kvällen
kom, ungefär som jag nu gör.
— Nå, då kommer det antagligen att smaka godt att riktigt få
hvila ut i natt.
— Och se’n gå vi i land i morgon bittida; det blir ändå det
bästa af allt, för se, på sjön kan jag ändå inte få någon riktig ro.
— Nåja, vi ska väl hoppas, att vi lyckas komma välbehållna i
land, tröstade henne Ragnar Vi få åtminstone inte fälla modet i
första taget. Gud skall nog inte öfverge oss.
Baronen tillsade sin betjänt att ur en kista taga fram bröd, rökt
kött och korf, och alla männen grupperade sig kring honom för att
ata kvällsmat. Under tiden tog fru Hall en kaffekvarn och malde
på äkta svenskt sätt sitt kaffe.
Med mycken möda lyckades Dahlin, trollkonstnären, göra upp
eld, detta till fru Halls stora glädje. Snart kunde man efter så svåra
stunder fira en liten enkel kaffefest.
Sedan lade man sig ned för att tillbringa natten på flotten.
Ek, snickaren, erbjöd sig att hålla vakt. Han påstod, att han
inte blifvit det ringaste medtagen af den svåra färden genom
bränningarna, och erbjöd sig att i sina olyckskamraters intresse vaka
hela natten.
Natten förflöt i ostörd ro, men Ragnar fick det oaktadt ej en
blund i sina ögon, och det oaktadt var han ännu för ung för att
uppgifva allt hopp, för att icke med hela sitt hjärta, med hela sin
själ haka sig fast vid den tanken, att de ändå skulle bli räddade.
Först framemot morgonen, då hans fickur visade tre på
efternatten, öfverväldigade honom sömnen, och han gick in i glömskans
rike, der alla lidanden och sorger äro förgätna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
