- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
334

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

I detta ögonblick blef Ragnar hastigt uppskakad ur sömnen;
ännu halft drömmande såg han, hurusom Dahlin blickade in i hans
ansigte.

— Min vän, tilltalade honom Dahlin, ty vänner hade de under
de senaste dagarne blifvit, det står bestämdt inte rätt till i det här
våta råtthålet. Sa lekare Ek — Gud vete hvad den karlen egentligen
ska’ nedåt Sydamerika till bland vildar, som ge tusan i hans konst
— har hört alldeles rätt, någon måste drifva omkring här i närheten,
ty det föreföll mig, som hade jag på afstånd hört ljudet af årtag.

Ragnar reste sig upp.

— Gifve Gud, att ni talade sant, käre Dahlin, men vi våga
väl ej hoppas på så rosiga utsigter.

— Jag försäkrar er, att våra aktier ej stå så dåligt. Här
måste någonstädes finnas ett hål, s^m vi kunna krypa igenom. Och
om det inte funnes, hvad tusan skulle vi väl då ta oss till?
Fru Hall har snart kokat sitt sista kaffe, och redan för hennes skull
skulle jag vilja ha bedt allas vår käre pappa der ofvan att för oss
öppna ett hål, genom hvilket vi kunde krypa ut ur denna håla.
Det vore väl ändå synd på så friska och präktiga gossar, om vi
skulle finna vårt slut här.

— Trösta er, Dahlin; ingen menniska undgår sitt öde, och om
vi omkomma här, nåväl, det var då så af ödet bestämdt, och det är
menniskans uppgift att foga sig i sitt öde.

— Det erkännes, att man måste låta ödet ha sin vilja; dock
endast så länge, tills man märker, att det vill spela en fula spratt.

— Det är här ingalunda på sin plats att viija filosofera, fastmer
ber jag er, Dahlin, tänka efter, på hvad sätt vi ska1 kunna förskaffa
oss en farkost, hvarmed man kan företaga en upptäcktsresa; vi
måste väl närmare undersöka terrängen.

— I det fallet stå vi ju inte rädlösa. Ek är snickare och
timmerman i en person, och han måste väl med lätthet här kunna
bygga en tremastare, med hvilken vi måste bli herrar på detta
hemlighetsfulla haf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free