Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Då han sofvit vid pass en timme, blef han åter väckt, och det
på ett tämligen omildt sätt.
— Herr baron, ropade snickaren sakta i hans öra, jag hör der
borta ett misstänkt buller, det låter som menniskoröster.
— Det är iute möjligt, bäste vän, invände Ragnar, ni låter nog
narra er af bruset från bränningarna, som intränger genom
klippporten.
Med en skakning på hufvudet lemnade snickaren baronens bädd,
återvände till sin post, påtog sig en knipslug min och föresatte sig att
visa den unge baronen, det han ändå ej misstagit sig.
Ek var en godmodig själ och hade derför ej hjärta att å nyo
etöra den dödströtte unge herrns sömn, oaktadt han nu åter trodde
sig höra röster på afstånd.
Ragnar föll åter i en lugn, djup sömn och drömde en sådan
angenäm dröm. Han drömde om Eida.
Men så besynnerligt, han tyckte sig se henne klädd som officer,
och vid hennes värja klibbade blod.
Med ett förtrollande leende kom hon mot honom, och det
berörde honom så sällsamt, när han såg in i hennes himmelsblåa ögon,
när hennes ljufva leende trängde till hans hjärta, att ett sådant
väsen, som endast kunde förliknas vid en engel, i handen bar en
värja, vid hvilken klibbade blod.
Plötsligt varseblef han bakom henne en gråhårig man, böjd
och med bekymmerfull min. Han stödde sig på en tiggarstaf, och
hans skrumpna, kalla fingrar omslötoM^rrande denna staf.
Och denne man var, när Ragnar närmare såg efter, ingen
annan än Eidas far, jägmästare Lindstam.
Den unge baronen blef mycket rörd, fattade tiggarens hand
och frågade honom, hur det varit möjligt, att han råkat i en sådan
belägenhet.
Då vände gubben bort sitt ansigte från den unge mannen,
tårar strömmade utför hans kinder, och med bortvändt ansigte och
med darrande röst bad han om en almosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
