Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
nar; meo vi ska’ vara försigtiga; ty här tyckes en icke mindre fara
hota oss än den, hvari elementen redan bringat oss.
— Ah, om vi bara äro en smula listiga, så slingra vi oss nog
äfven nr den här klämman, försäkrade den alltid sangviniske Dahlin,
Hur skulle det vara, om vi med ett högt hurrah för den röde
Patrik styrde kurs rakt på banditerna der borta? Vi gälla då för
deras vänner, och eftersom ni ju vet att berätta mycket om deras
chef, skulle de allt vara bra misstrogna, om de toge oss för fiender.
— Stopp! Låt oss inte gå obetänksamt till väga! Kanske är
det klokare, om vi låta dem komma närmare, eller om vi försöka
att obemärkt närma oss dem.
Rösterna i fjärran blefvo högljuddsre och häftigare. Männen
tycktes ha råkat i strid med hvarandra.
Dahlin styrde, utan att först begära Ragnars tillåtelse, båten in
mellan pelarne och försökte på så sätt komma närmare de stridande.
Då uppstod plötsligt ett buller, ej olikt en jordbäfning. Det
ofantliga taket öfver dem tycktes darra och skälfva, det lät som en
på afstånd rullande åska, och strax derpå störtade både framför och
bakom dem flere af de nämnde jättepelarne med ett fruktansvärdt
dån i hafvet.
Vattnet råkade dervid i ett farligt uppror och slog ända upp
mot taket, liksom ville det rycka ned och förstöra allt, som fanns i
närheten.
Den lilla farkosten sväfvade i den allra största fara att bli
tillintetgjord af denna naturrevolution.
Ragnar låt genast styra ut ur pelarskogen för att åtminstone
här undgå döden. De kunde ju inte veta, om ej sådana händelser
inträffade här dagligen, ja, kanske stundligen.
Århundraden bortåt måste vattnet på detta sätt spränga bort
klipporna och sänka dem i djupet, tills den röde Patriks rymliga
hamn ändtligen blifvit utgräfd i klippan.
Bleka af förskräckelse, kommo de lyckligt och väl bort från
detta farliga grannskap, och Dahlin, som för ovanlighetens skull nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
