- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
341

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

341

Då de farit ett stycke, blef det allt mörkare och mörkare
omkring dem.

Först nu insågo de, hur beklagligt det var, att äfven
lanternan försvunnit med gubben i djupet och på så sätt gått
förlorad för dem.

Dahlin hade varit nog omtänksam att på fartyget förse sig med
«tt par tändsticksaskar, men med innehållet i dem fingo de ej slösa,
om de ej snart ville göra slut på hela förrådet.

Men utsigten att i denna underjordiska hamn stöta på något
ställe der dagsljuset inträngde, blef allt svagare och svagare.

Dahlin hade nu tändt på en tändsticka för att genomtränga
mörkret, som blifvit allt intensivare, och belyste nu en hel skog af
dropp-stenspelare, som stucko upp ur vattnet för att stödja det hvälfda
jättetaket öfver deras hufvuden.

— Ditin, djärft in der baral sade Dahlin. I detta virrvarr af
pelare måste den port finnas, som leder ut i det fria.

— Stopp 1 ropade Ragnar. Vi böra inte ro ett steg längre, då
är det bättre att vi försöka komma ut i det fria igen genom
bränningarna.

— Det går inte, invände Dahlin. För resten tycker jag mig se
ljus der borta.

Alla riktade blicken åt det antydda hållet, men ett
ogenomträngligt mörker rådde äfven der. Dahlin måste ha misstagit sig.

Med den honom egna energien fasthöll han emellertid vid sitt
påstående, att han såg ett ljus, och fordrade derför, att man skulle
fortsätta färden i den riktningen.

Och Dahlin skulle åter igen få rätt, ty äfven de båda andra
sågo nu ett ljus skymta fram genom pelarskogen, och strax derpå
hörde de äfven ett sorl af rnenniskoröster.

Man kan lätteligen tänka sig, hvilken liflig sinnesrörelse denna
upptäckt framkallade hos våra vänner.

— Vi ha råkat in i ett sjöröfvarnäste, det här är den röde
Patriks tillflyktshamn, då han röfvar i dessa farvatten, hviskade Råg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free