Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Röfvarhöfdingens död.
I minst en halftimmes tid stod kapten Strömvall högt uppe på
den strandade briggen och blickade oafvändt bort mot negrernas
flottilj.
Då skilde sig plötsligt en båt från denna och styrde kurs rakt
på fartyget.
När den lilla båten kom närmare, kände kaptenen igen sin
parla-mentär, som nu med tydlig tvekan närmade sig.
— Sannerligen tror jag inte, att den storordige amiralen ändå
inlåter sig på underhandlingar, sade kaptenen. Nåja, vi få väl se
hvad vi kunna utverka af honom.
Nu landade negern vid flotten, band der fast sin båt och steg
ur den. Nu närmade han sig med den ynkligaste min i verlden
kaptenen.
— O ve! yttrade högbåtsmannen till kaptenen. Den slyngeln
tycks komma med en jobspost.
För kaptenen kastade sig negern nu liksom första gången
raklång ned på däck, berömde hans stora vältalighet, kallade honom en
mäktig kapten och öfvergick slutligen till att tala om storamiralen.
— Hell dig, stormäktige kapten, ty dig har vederfarits ett
under, som är öfver alla under! sade han. Storamiralen sänder mig
för att säga dig, att han utkorat dig till sin vän och bundsförvandt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
