- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
345

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

O, o, hvilken ofantlig lycka! Den är så stor, att du och ditt folk
knappast förmå bära den.

— För detta budskap skall du bli belönad, karl, svarade kaptenen.
Det gläder mig, att den mäktige amiralen, bränningarnas beherskare,
som förstår att tala med stormen, föredrager fredliga underhandlingar
framför ett förödande krig.

— Storamiralen har brutit upp för att besöka dig på ditt skepp.
Du erhåller af honom en synnerligen storartad present: tjugu unga
och vackra kvinnor samt ett hundra och femtio barn. Dem får du
ia med dig hem till ditt palats, visa för ditt folk och blifva lycklig
med dem.

— Åh. hvilken storartad frikostighet 1 utbrast kapten Ström vall
och ref sig bak örat. Jag riktigt häpnar.

På svenska tillade han:

— Jo, det vore just en skön present. Nej, jag tror jag betackar mig.

— Du skall blifva hans bundsförvandt i kriget mot alla hvita.
Storamiralen har förklarat dem krig för att tillintetgöra dem. Du
erhåller hälften af bytet och får dessutom bestiga Frankrikes
kejsartron, fortfor negern.

— Det är inga otrefliga utsigter. Fortsätt!

— Men du förbinder dig att ställa femtio af dina skepp till
storamiralens förfogande och att bemanna dessa skepp med hälften
af ditt manskap, hvilket är lika talrikt som himmelens stjärnor, på
det att storamiralen med dem må blifva en skräck på de aflägsnaste haf.

En tanke genomfor nu kaptenens hjärna och försatte honom i
den rosigaste sinnesstämning samt uppfyllde honom med tillförsigt.

— Om jag med denne negerhöfdings tillhjälp lyckades komma
öfver till Cuba, så vore säkerligen »Frejas» last räddad och redarens
förlust inte så förtvifladt stor, tänkte han för sig sjelf.

Efter något funderande tilltalade han åter negern:

— Inrapportera till din herre, storamiralen, att det i Sverige
är sed, att den starkare kommer den svagare till mötes, att den
mäktige konungen i det stora landet ärar och älskar den ringaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free