Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
vill emellertid ej forleda er till att uppehålla er med att söka
honom här.
— Kommer han hitåt, så sker det antagligen i afsigt att
uppsöka den der gåtfulla hamnen, som ligger gömd här någonstädes
bakom otillgängliga klippor. Nej, ännu mer, hamnen lär till och
med ligga inuti sjelfva berget, under jorden, om ni så vill, herr
kapten. Men inloppet till den samma spärras af de förfärligaste
bränningar i verlden. Grenom dessa bränningar kan endast en så
förvägen sjöman som Patrik våga sig, och han har redan hundrade
gånger vågat det, som andra, hvilka ville följa,efter honom, måste
plikta för med lifvet. I denna klipphamn lär han ha hopat
oerhörda rikedomar, hvilka han låter invaliderna af sitt banditfölje
bevaka. Ar ni hågad att med ert räddade manskap följa mig om bord
på mitt fartyg, så skall det bli mig kärt, men då måste ni också
foga er i, att vi ett par dagar kryssa här utmed kusten och, ifall
vi få syn på den röde Patrik, rycka honom inpå lifvet.
— Jag och de mina följa er med nöje, ädle don, och vid en
sammandrabbning med den röde Patrik, ifall han skulle visa sig,
skall ni bli nöjd med de svenska gossar, som jag ställer till er
disposition.
Spanioren räckte kaptenen handen.
— Så helsar jag er då välkommna på mitt skepp »Elvira» och
önskar, att detxnu, då jag har så förträffliga stridskrafter om bord,
måtte lyckas mig att komma ansigte mot ansigte med nutidens
farligaste sjöröfvare.
Kapten Strömvall befallde nu sitt manskap att lemna vraket
och stiga ned på flotten.
Hvar och en medförde i ett knyte sina få tillhörigheter, som
stormen låtit honom behålla.
Tårar uppstego i de stackars männens ögon, när de nu för
alltid lemnade det fartyg, som blifvit dem så kärt.
Med en tung suck steg kaptenen ned i båten, hälften af
manskapet följde honom, och sedan rodde man bort till »Elvira».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
