Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
sådan här olycka måste både kapten och redare vara beredda på„
Se på mig, kapten Strömvall! Jag anförtrodde en gång mig och min
unga hustru åt vågorna, vi föllo i händerna på sjöröfvare, och den
hunden frånröfvade mig min hustru. Man påstår, att smärtan ger
sig med tiden, men det är ett löjligt påstående; mina sår läkas aldrig.
Sedan den stunden kan jag ej höra något nödskott på sjön utan att
närma mig stället, hvarifrån det kommer. Se’n den stunden kan
jag ej se ett fartyg, som ser det allra minsta misstänkt ut, utan att
gå det inpå lifvet för att undersöka, hvems andas barn det är. Men
fastän jag nu i tre års tid rastlöst sökt på alla haf, har jag dock
ännu ej lyckats få fatt i den röde Patrik.
— Den röde Patrik? frågade kaptenen.
— Ja, just han grusade min lycka, förgiftade mitt lif; men det
gifves en vedergällning, hämdens stund kommer. För cirka ett år
sedan erbjöd han mig min hustru för tio tusen pund; jag lyckades
uppdrifva honom i en italiensk hamn, ryckte honom der inpå lifvet
och erbjöd honom en ärlig strid, ty så ville jag återvinna min hustru
men den hunden var följande dag försvunnen från redden; den stolte
marskalken, som i alla italienska städer med fulla händer strödd©
omkring sig guld, som han vunnit genom mord och plundring, var
för feg för att ställa sig framför min värj klinga.
— Hvilket underligt sammanträffande! Om ni söker den gynnar’nv
så är kanske just jag mannen, som kan leda er på hans spår. Den
röde Patrik — jag tror åtminstone, att det var han — öfverföll »Freja»
ate på öppna sjön, men måste med blodigt hufvud draga sig tillbaka.
— Hvilken väg tog han? frågade spanioren upprörd. Åt hvilket
håll styrde han?
— Jag väntar hvilket ögonblick som helst att åter få se honom
i dessa farvatten.
— O, jag tackar er, herr kapten, för denna underrättelse! Men
är det också alldeles säkert, att han begifvit sig hitåt?
— Med säkerhet kan jag ej påstå det, det är endast en förmodan
af mig; men det skulle vara bra konstigt, om jag misstoge mig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
