Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Plötsligt hördes en dof knall.
Kapten Strömvall hade antändt stubintråden, som ledde till
dynamitladdningen, hvilken nu exploderade och splittrade vraket,
hvarvid många af de roflystna negrerna fingo släppa till lifvet.
De, som lyckades rädda sig i sina båtar, flydde hals öfver
hufvud från detta för dem så ödesdigra ställe, fullt förvissade om, att
trolldom här var å färde.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
En underbar ödets skickelse.
När norrmannen med fru Lilly Randow befann sig ute på öppna
hafvet och den lilla farkosten, en lekboll för vind och vågor,
planlöst dref hit och dit på den ändlösa vattenytan, greps han af vrede
mot den olyckliga kvinnan, hvilken, efter hvad han påstod, störtat
honom i denna olycka.
— Aldrig hade jag råkat i en så sorglig belägenhet, aldrig hade
jag blifvit utsatt i det här nötskalet, om inte ni varit. På det här
sättet måste jag ömkligen omkomma. Äfven ni tillhörde det
banditfölje, som bemäktigade sig skutan och gjorde mig till fånge, och om
jag nu hämnas på er derför, så kan ni ej förtänka mig det.
Då fick Lilly helt oväntadt syn på en liten båt och gjorde
mannen uppmärksam härpå.
Detta omstämde honom, ty han började åter hoppas. Han grep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
