Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Den lika orättvise som oräsonlige karlen grep härvid damen
och tycktes vilja tillfoga henne något ondt.
Men så snart han började gå handgripligen till väga mot henne,
sprang den ene negern med blixtrande ögon upp och sträckte med
ett slag af sin knytnäfve den erbarmlige karlen raklång ned i båten.
Men norrmannen hemtade sig snart från sin bedöfning, rusade
upp, drog fram en stor slidknif och försökte med den sticka ned
negern, som slagit honom.
Denne vek emellertid vigt undan, kastade sig sedan med en
tigers snabbhet och styrka i ett obevakadt ögonblick öfver sin
motståndare, grep honom om lifvet och kastade honom öfver bord.
Omedelbart derpå grepo de båda svarta med friskt mod till årorna
och rodde fort bort från det ställe, der norrmannen, hvilken visat
sig ej vara bättre värd, fann döden i vågorna.
Fru Randow tryckte visserligen, att det var rysligt, men hon
hade ej kunnat förhindra det, och nu, då norrmannen ej längre var
med i båten, kände hon sig för resten mycket tryggare.
Så förflöt dagen, och natten inbröt. På himlahvalfvet tindrade
och glänste stjärn verlden i ali sin prakt.
Negrerna makade sig tätt intill hvarandra; natten var kall, och
de frösö förfärligt, ty de voro så godt som nakna.
Lilly Randow satt der tyst och stum på bänken och tänkte på
det förflutna äfven och på det tillkommande.
Hvad hon möjligtvis kunde undvara af klädespersedlar, det
lånade hon negrerna, på det att dessa skulle kunna skydda sig mot
kölden.
Så förflöt en kvalfull, hemsk natt.
Lilly hade af alla motgångar och olyckor blifvit tillstukad, och
hennes sinne hade mjuknat betydligt.
Nu förrättade hon vid dagens inbrott en bön, hvartill de båda
negrerna lyssnade med stum andakt.
Sedan grepo de, för att värma sina af köld skälfvande lemmar,
årorna och rodde, men hvart, det visste de icke sjelfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
