Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
— Hör ni, gossar, tilltalad© han matroserna, förhållandena om
bord ha helt och hållet förändrats. Upprorsmännen, som reste sig
upp mot mig och gjorde mig till fånge, ha nåtts af ödet och dingla
kanske redan i en tågstump i luften. Samma öde drabbar er i dag
eller i morgon, så snart detta gömställe upptäckes. Det blir nu er
uppgift att erbjuda mig möjligheten att bevara er för ett sådant öde.
— Ja, men hur ska’ det gå till? undrade en af männen och
ref sig i skallen.
— Jo, befrien mig bara från banden, som fängsla mig l Sedan
smyga vi oss upp på däck, och der skall nog något tillfälle erbjuda
sig att lemna fartyget och uppnå land. Vi ha inte långt dit,
— Jo, det ä’ allt en god bit dit, menade matroserna och sågo
modfälda ut.
— Det vet väl jag bättre, och det vore väl också fan, om inte
jag skulle lyckas föra er lyckligt i land. Se så, raska nu på bara
och befria mig frän dessa järnkedjor! Hvar och en af er får tio tusen
kronor kontant den dag, då vi lyckligt uppnå Cuba eller någon annan
ö i närheten.
— Men hvar ska’ vi få någon bat ifrån, herr doktor? Vi kunna
väl inte simma i land heller? Då ä* det nästan bättre att bli hängd
än att bli uppslukad af en haj.
— Se så, jämra dig nu inte för sådana saker, som ännu ligga
så aflägset! Befria mig bara, och jag ska’ nog klara resten!
— Men till tack för, att vi befria er, låter ni kanske sedan
hänga oss. Det har ni ju hotat oss lite’ hvar med. Det här var
en kinkig belägenhet; hur man än beter sig, så kanske man gör
dumt, invände en af matroserna och såg mycket fundersam ut.
— Jag svär, att ni ska’ bli mina vänner. Jag har ännu aldrig
glömt någon, som gjort mig en tjänst. Ni ska’ sannerligen ej
behöfva ångra er, om ni nu befria mig.
— Nåväl, så vill jag då göra det. Men tänk sedan också på
ert löfte! Erkänn, att ni förut varit orättvis mot mig och behandlat
mig illa! sade den matros, som blifvit satt att vakta fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
