Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
— Ja, ja, jag erkänner det, men det ska’ nu bli helt annat?
det kan du lita på, svarade doktorn. Skynda dig nu bara, ty golfvet
bränner under mina fötter. Jag trodde redan, att jag måste uppgöra
räkningen med lifvet, men ödet tycks ha annorlunda bestämt. Mod
bara, gossar! Nog ta vi oss i land alltid.
Fångvaktaren gick till väggen, tog der med eii viss tvekan ned
en liten messingsnyckel och läste med den upp det lilla hänglås,
hvarmed kedjorna sammanhöllos kring doktorns handleder.
Skramlande föllo kedjorna till golfvet.
Doktor Lehman andades djupt, liksom hade dessa kedjor icke
endast tryckt hans händer och fötter utan äfven sammanpressat hans
bröst.
Sedan försökte han resa sig upp i det låga rummet, och utan
tvekan gick han derpå till dörren.
Han lemnade sitt fängelse, gick med vacklande steg uppför
stegen och fann mellandäcket tomt.
Matroserna följde stumma och tysta efter som trogna hundar
Med friheten hade den fruktade doktorn äfven återvunnit sin förra
makt öfver dem.
Der uppe tycktes han få ett svimningsanfall, ty han lutade sig
plötsligt mot en vägg och lade handen öfver ögonen.
Den långa vistelsen i det mörka och kvafva skeppsskrofvet
hade nästän brutit hans kraft.
Och under sådana omständigheter ville han nu göra ett nästan
omöjligt flyktförsök?
Den eljes alltid så beslutsamme och förvägne mannen tycktes
sjelf ett ögonblick rent af förtvifla, så mörka voro utsigterna.
Men hans okufliga viljestyrka, som i långt värre situationer ännu
aldrig öfvergifvit honom, ryckte upp honom, och han beslöt att våga
sig upp på öfre däcket.
De båda matroserna, som nu höllo sig på respektfullt afstånd
från honom, vinkade han till sig och hviskade åt dem att hålla sig
tätt bakom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
