- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
411

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

411

värre än ute på hafvet, för här sväfvar man hvarje ögonblick i
iifs-fara. Ja, jag säger väl det: dummare har jag väl aldrig i mitt lif
varit, än när jag beslöt mig för att resa till Amerika. Först blir
man ute på sjön öfverfallen och så när ihjälslagen af röfvare och
banditer, och när man till sist med knapp nöd lyckats kafva sig i
land, blir man der tvärt anfallen af smådjäflar och andra odjur,
som väl inte fan har sett maken till förr.

Efter något funderande beslöt herr Hall att tills vidare stanna
kvar, der han var.

Så förflöt en pinsam stund, hvilken tycktes honom vara lång
som ett helt år.

Långt borta i fjärran hörde han nu åter de gamla käringarnas
röster, under honom och längre utåt sjön vältrade sig alligatorer,
piskade med sina stjärtar vattnet och dyn, och öfver hans hufvud
kretsade en massa misstänkta asgamar, som voro stora nog för att
kunna i sina klor bortföra ett lam genom luften.

— Om ändå hjälp snart komme! suckade den stackars Hall och
blickade längtansfull bort mot hyddan, som låg der på sluttningen.

Dessutom sade han sig, det han aldrig komme att förlåta sig
sjelf, för det han varit nog dum att midt i natten lemna den trygga
fristaden för att utsätta 3ig för en sådan ryslig fara. ^

Plötsligt föll han på den idén att ropa på hjälp.

Hyddan, hvari hans reskamrater befunno sig, låg ju på knappa
tio minuters afstånd; de måste alltså höra hans rop.

Mea knappast hade herr Hall utstött ett rop, innan bakom sig
hörde ett misstänkt buller.

Och när han nu spejande blickade in mellan de gröna bladen,
upptäckte han en jätteorm, hvars kropp var tjock och slät som
stammen på ett tioårigt körsbärsträd der hemma i Sverige.

Det var en Boa cmstrictor eller jätteorm.

Herr Hall visste ingen bättre råd än att så fort som möjligt
klättra vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free