Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
vid råkat fastna mej bakfoten i gapet på en krokodil eller annan
älsklig varelse.
Nu hördes ett andra nödrop bortifrån sjön.
— Han tycks sväfva i fara att drunkna, för det var ett gräsligt
nödskri han nu upphäfde, anmärkte Ek, snickaren.
Männen skyndade hals öfver hufvud ned till sjön.
Plötsligt ropade Dahlin:
— Halt!
— Hvad har händt? frågade Ragnar.
— Jo, jag ville bara varna herrarne för att begå en dumhet,
svarade den tillfrågade. Vi måste betänka, att vi icke längre äro i
Sverige utan i det tropiska Amerika, der sjöar och träsk vimla af
allehanda otyg. Du vet väl hvad jag menar, Ragnar? Dessa
fördömda krokodiler och liknande otäckingar.
— Det finns inga krokodiler i Amerika, upplyste baronen.
— Finns det inte? Det var väl också konstigt. Nog har det
funnits sådana här förr alltid.
— Nej; men här finns alligatorer, och de äro snarlika krokodiler.
— Nå ja, jag menar naturligtvis alligatorer, svarade Dahlin,
som alltid fann sig. Du vill väl inte inbilla mig, att de der
bestarne ä’ mindre farliga här, derför att de här ha annat namn? Åh nej,
det är allt bäst att akta sig för dem, till och med om de uppträda
som alligatorer.
— Håll bara bössan i beredskap! rådde Ragnar. Jag har hört
sägas, att ett bössskott tvärt skrämmer dessa otrefliga gynnare på
flykten.
— Det skulle ju kunna hända, men jag tillåter mig i alla fall
att betvifla det.
Nu hade de nästan uppnått sjön, men märkvärdigt nog hörde
de ej af eller sågo till Hall vidare.
— Vi komma visst för sent, yttrade Dahlin. Det gör mig
verkligen ondt om den stackars karlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
