Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Snickaren hade skyndat något före de andra och aflossade nu ett
skott mot ett djur, som han fått syn på.
— Hvad sköt ni på? ropade Ragnar åt honom.
— På ett hemskt odjur, större än jag sjelf, svarade snickaren.
Bestämdt var det en så’n der krokodil, eller hvad ni kallade det.
Nu ropade det plötsligt från de märkvärdiga växter, som
frodades der ute i sjön och växte så tätt, att de på afstånd liknade en
liten ö:
— Grud ske lof, att ni ändtligen komma! Det är hög tid. Jag
hade inte stått ut länge till.
— År det ni, herr Hall? frågade Dahlin med hög röst.
— Ja, gudnås ä’ det så, svarade Hall i ömklig ton. Vet ni,
det här var ett riktigt rackariand vi kommit till. Aldrig i mitt lif
går jag mera utom dörren nattetid. Här lurar ju döden på en i
alla möjliga hemska skepnader.
— Men så kom då hitöfver! Den der lilla biten kan nf väl
vada.
— Grud bevare mig! Det vimlar här af krokodiler och ormar.
Om ni inte hämtar mig härifrån, så är jag förlorad, det är då snart
ute med mig. Hvilket ögonblick som helst kan 6tt sådant der glupskt
odjur hugga tag i benen på mig. Helsa hustru min, om ni inte
våga er hit öfver till mig — och jag kan verkligen inte förtänka
er det — säg henne, att jag har femtio kronor, som hon inte vet
om! Om hon bara tittar efter i kappsäcken, så skall hon finna dem
der, inlindade i gråpapper. Jag förlåter henne allt och ber henne
till och med om förlåtelse.
— Det är ju ett fullständigt testamente, skrattade Dahlin. Men
det vore väl tusan, om vi inte skulle kunna hitta på medel och
utvägar att befria honom ur hans så föga afundsvärda belägenhet.
— Kors, en så’n väldig orm! utropade plötsligt betjänten
Martin och tog i häpenheten ett par steg baklänges.
— Slå ihjäl den bara! rådde honom Dahlin. Här behöfver man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>