Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
lifvet hem till Stockholm igen, så helsa Karl, bror min, som bor i
Sundbyberg? Säg honom, att han för Guds skull inte ska’ emigrera
till Amerika, för dfet komme han att ångra, och berätta för honom,
hur det här gått mig! Jag antar, att han låter varna sig af mitt
exempel. Om hustru min skulle ta illa vid sig i första början, så
ä’ det ingenting att fästa sig vid, för det brukar hon göra för hvilka
småsaker som helst. Det är bara en ful ovana hos henne att åbäka
sig så der och missbruka Guds namn, och hon tröstar sig alltid fort
åter, så äfven nu.
— Men för tusan, utbrast här Dahlin, om, ni i alla fall ger er
förlorad och det snart är ute med er, herr Hall, så kan det väl
kvitta er lika, antingen ni sitter kvar och inväntar slutet der ute
eller tar mod till er och gör en promenad hitöfver till oss. Ni har
ju kommit helskinnad dit ut, kanske ni då också lyckas komma
helbregda hit igen. Det kan ju egentligen komma på ett ut, om
alli-gatorerna äta upp er, der ni nu sitter, eller om ni för samma
ändamål klifver ned i vattnet till dem. Kanske de rent af veta att
värdera ett sådant tillmötesgående, så att de låta er passera oantastad.
Herr Hall tycktes taga detta förslag i närmare öfvervägande.
— Ni har rätt, herr Dahlin, och jag vill våga försöket. Man
ska’ inte få orsak att säga om mig, att jag varit en feg karl. Men
jag vet med säkerhet, att den vägen bär rakt in i evigheten. Det
ä’ ju alldeles omöjligt att komma oantastad förbi en sådan massa
odjur.
— Mod bara, herr Hall! ropade Ragnar. Vi ska’sflossa ett par
skott, så ge sig kanske alligatorerna i väg utåt sjön.
Herr Hall drog af sig skor och strumpor, band ihop dem,
hängde dem öfver nacken och stod nu färdig att anträda den farliga
färden.
På Ragnars kommando smällde nu några skott.
Herr Hall ropade, att han nu gåfve sig i väg, hvarför de borde
be en bön för honom.
Hjelten på Cuba. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
