Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
Med bara ben och fötter sprang han ned i vattnet, der han
sjönk öfver knäna i smörjan.
Minst ett halft dussin tröga och lata alligatorer lågo i närheten
utan att det ringaste bry sig om honom.
Stora grodor och andra älskliga varelser flydde för honom,
blod-iglar, så långa som en hand, sögo sig fast vid hans ben,
vattenormar, tre gånger så långa som han sjelf, rörde upp dyn och flydde
in under vattenväxternas rötter.
Herr Hall tillslöt ögonen, brydde sig inte alis om sin omgifning
utan sträfvade bara att uppnå stranden.
Vännerna underhöllo med sina skjutvapen en liflig eld. Det
plaskade, kröp och krälade i träsket, och fåglarne i luften höllo ett
förfärligt väsen, korteligen, allt lefvande i och öfver träsket tycktes
ha råkat i uppror till följd af skotten.
Oförtrutet arbetade sig herr Hall framåt, och hur mångdubbel
än den dödsfara var, hvari han sväfvade, tycktes försynen likväl ha
beslutat, att han skulle slippa helskinnad från detta äfventyr.
Som en besatt banade han sig nu väg genom säf ven, och innan
ett par minuter förflutit, var han lyckligt uppe på torra landet.
Här ’ mottogs han med hurrarop, och utmattad af ansträngning,
föll han i sin gode väns, snickarens, armar. 1
Man förde honom till hyddan; men oaktadt han lidit så
mycket, att man väl kunde tycka synd om honom, mottog honom likväl
hans äkta hälft med en mustig straffpredikan, späckad med mindre
kärleksfulla krafuttryck.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
