- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
434

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

de om den despotiske kaparkaptenen, förstod att undan för undan
krya upp dem och egga dem till nya ansträngningar, dels genom
lockande löften, dels ock genom hotelser.

Ändtligen närmade de jsig det föresatta målet för denna
vågsamma och äfventyrliga färd, nämligen sjöröfvaren Patriks af
bränningar skyddade underjordiska hamn.

I den hade doktor Lehman föresatt sig att intränga.

Då man närmade sig detta farliga ställe, yttrade matroserna:

— Herr kapten, vi ä’ inte så ängsliga för våra egna lif, men
vi darra för ert, ifall vi styra in i dessa bränningar.

— Ro på och låt det gå undan bara! Jag befaller det.
Vågorna få fatta halfva bredsidan. Låten bogeprötet alltid peka något
åt höger och se’n bara jämna tag med årorna, till och med om en
störtvåg skulle skölja öfver er!

De båda matroserna rodde, så att svetten flöt i strömmar från
deras ansigten.

Doktor Lehman, hvars beslutsamhet och mod alltid ökades i
farans stund, stod der högrest i båten och tycktes med verkligt nöje,
med sann lust betrakta de fräsande bränningarna.

De båda negrerna deremot sutto der hopkrupna och darrade i
hela kroppen, som om de med hvarje fiber känt, att målet för denna
hemska färd var döden i vågorna.

Haitis klippkust låg der i ali sin imponerande storslagenhet
framför dem.

Palmer, sammanbundna af lianer, böjde sig här och der ut öfver
ået skumhölj da vattnet, längre upp växte flera olika slags mindre
träd och längst upp buskar.

En oräknelig mängd sjöfågel, svärmar så stora, att de
bokstafligen förmörkade solen, drog skrikande och kraxande ut till sjös för
j&tt strax återvända till kusten.

Plötsligt upphörde matroserna liksom på ömsesidig
öfverenskommelse att ro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free