Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435*
— Hvad ska’ det betyda? sporde doktor Lehman med hotfullt
rynkade ögonbryn.
— Nu ä1 det totalt slut med våra krafter, herr kapten, vi orka
inte ett dugg mera, om det också gällde lifvet. För resten inser
jag inte, hvarför vi ska’ anstränga oss så öfver förmågan för att der
borta invid klippmuren ej finna någonting annat än döden.
— Mina vänner, ni ha hela tidén visat er vara ena präktiga
karlar; ni borde bara sätta lite’ mera tillit och förtroende till
er nye kapten. x
— Förlåt, herr kapten; om vi bara kunde se den allra minsta
skymt af hopp, men denna hemska kust är tydligen döden, och
hvarför ska’ vi då af alla krafter arbeta oss fram till en säker
undergång, utan att dessförinnan ens ha bedt en bön?
— Nå, så bed då, om ni tro, att det hjälper något l svarade
doktor Lehman. — Upp med er, I svartal befallde han derpå dessa.
Ni ha na hvilat er en god stund. Tagen plats på roddbänken, och
den, som släpper årån, innan han signar död ned, der han sitter,
den dör för min hand.
De båda matroserna kastade sig utmattade ned i båten, och de
bägge kraftfulla negrerna störtade till årorna för att upptaga kampen
mot de upprörda vågorna.
Så fortsattes ännu en liten stund den vågsamma färden. Plötsligt
utstötte doktor Lehman ett hurrarop, och när de båda matroserna
nu öppnade ögonen och sågo sig omkring, varseblefvo de det i
Patrikshamnen rådande dämpade, grönaktiga ljuset.
Så noga hade den nu mördade kaparkaptenen beskrifvit inloppet
till sin underjordiska hamn, att hans mördare och efterträdare nu
hittat vägen dit, hvilket i annat fall skulle ha varit omöjligt, såvida
inte slumpen drifvit båten dit in.
— Hvar äro vi, herr kapten? frågade matroserna och reste sig
från båtens botten.
— I min hamn, svarade deri tilltalade med stolthet. Ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
