- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
436

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436*

skuta i verlden vågar följa oss hit. Jag lofvade hvar och en af er
tio tusen kronor, och dem ska5 ni nu få.

Dermed stack han sitt krökta lillfinger i munnen och utstötte
ett slags hvisslande ljud, som i mångfaldigt eko återskallade från
kalkväggarna liksom från fjärran.

Ett oartikuleradt skri, kommande från en skroflig mansstrupe
och liknande en gams hesa skrik, kom som svar på denna hvissling.

Negrerna fingo befallning att ro vidare i vestlig riktning.

Länge dröjde det ej, innan man hörde ljudet af årtag i fjärran.

Doktor Lehman lät nu stanna farkosten och lyssnade.

Snart närmade sig en båt, i hvilken befann sig den enhände
matros, som visat de skeppsbrutne vägen ut ur grottan.

— Hurrah för den store kapten Patrik! ropade den råe sällen,
som lät lura sig af likheten. Jag visste, att ni skulle komma, och
derför låg jag här på lur. Alla äro dagen till ära högtidsklädda.

Doktor Lehman betraktade misstroget karlen.

— Hvem underrättade dig om, att jag skalle komma? Du
drömmer visst? Ingen menniska i verlden visste, att jag var på väg hit.

— Jo, herr kapten, styrman Nipper vågade sig genom
bränningarna hit in på en flotte.

— Hvem är löjtnant Nipper?

— Det vet väl herr kaptenen. Det var ju jag, som höjde min
hand mot honom.

— Ja visst, nu minnes jag det, sade Lehman hastigt, ty han
erinrade sig nu, att piratchefen för honom berättat de närmare
omständigheterna vid mordet på hans så högt värderade och så mycket
saknade styrman. Men är du vriden, eller ser du spöken? Ingen
vet bättre än du, att styrman Nipper är död. Det var ju du, din
hund, som med egen hand stack ned honom. ,

— O, herr kapten, jag talar i alla fall sanning. Fördömd vare
den stund, då jag bar mig så illa åtl Men om han också då var
död, så har han i alla fall återvändt från hafvets botten, och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free