- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
445

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

445*

— Ja, o ja, kapten, vi fraktade ut varor till skeppet, men
sedan gingo båtarne icke mera tillbaka till land och vi måste följa
med ut på öppna sjön. Mina båda döttrar voro också med, och nu
ä’ de vid en cirkus långt borta i det tyska landet.

Doktor Lehman vinkade åt negern att upphöra med sina
jere-miader.

— Jag ska’ ge dig en adress och tillräckligt med pengar, så
att du kan resa till Hamburg och derifrån återhemta dina barn.
Det var både vackra och snälla flickor.

Negerns ögon lyste af glädje och lycka.

Doktorn försjönk i djupa funderingar.

Plötsligt steg han upp och gick till den dörr, som ledde till
skattkammaren.

Han knackade tre gånger på denna dörr. Omedelbart derpå kom
en af de hvithåriga negrerna och frågade efter kaptenens befallning.

— Du ska’ hemta hit två pungar med guld och lägga dem här
på bordet.

Negern stannade vid dörren och tycktes tveka.

— Hvad är det? sporde doktor Lehman i sträng ton.

— O, herr kapten, tidén är nu utel Det är nu fyra år, sedan
vi trädde i er tjänst. Vi ha hållit vår ed och måste nu tillbaka till
Golko. Utbetala vår lön och låt oss draga hädan!

Doktor Lehman ref sig bakom örat och tog sig en funderare.
Här var så mycket annorlunda, än han väntat sig. Han ville dock
ej låtsa, som om detta bekom honom något.

— Det är på tidén, att jag beställer om mitt hus, skrattade han,
dock med en viss bitterhet, till och med de svarta pelarne i min
byggnad vackla. Men det är bra, hvar och en bör ha sin rätt.
Hemta pengarne, så att jag får aflöna dessa båda, och kom i
morgon bittida igen med din angelägenhet!

Ett par minuter senara kom den svarte med två stora
penning-pungar och lade dem på bordet framför den förmente kaptenen.

— Jag lofvade er tusen pund den der natten, och dem ska’ ni få-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free