Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452*
— ni torde ursäkta, herr kapten, att jag tviflar på denna uppgift,
ty den store piratchefen låter inte betvinga sig af en hand full
upp-rorsmakare — så ha vi ingalunda orsak att derför tillerkänna honom
en belöning, tvärtom, detta slags myteri på öppna sjön måste hvarje
sjöman fördöma, och jag kan ej inse den goda afsigten med myteriet,
eller hvad menskligheten skulle ha vunnit derpå.
— Erkännes, herr general, men ännu återstår mycket, som vi
af humanitetsskäl äro skyldiga att taga hänsyn till. Har en person
der hemma i Sverige försyndat sig så svårt mot samhället, att han
måste mista lifvet, så är detta ingen festdag, utan man verkställer i
ali tysthet dödsdomen, och mera skulle jag heller inte vilja utverka
för dec unge förbrytaren, hvilken, jag förnekar det ej, är min
landsman. Lyssna alltså till min bön, herr general: låt i ali tysthet
skjuta honom i morgon bittida på kastellets gård!
— Herr kapten, hur gerna jag än skulle vilja uppfylla er
önskan, tillåter mig likväl icke lagen göra det, derför ber jag er låta
rättvisan ha sin gilla gång och icke mera vidröra detta ämne
Kapten Strömvall insåg, det hvarje vidare ord skulle vara
förspildt, och derför lemnade han nedstämd guvernören.
När han så gick genom byggnaden, hvars kvafva luft hade en
rent af ängslande inverkan på hans sinne, uppsteg en högst sällsam
tanke hos den eljes så allvarlige och förnuftige mannen.
— Huru, mumlade han plötsligt för sig sjelf, vore det inte en
akt af rättvisa, om jag räddade den ofyklige svensken från en
kvalfull död genom att låta hans egna landsmän verkställa exekutionen?
Den tanken försatte honom i en rent af feberaktig
sinnesstämning och mognade i en hast till beslut.
Dertill kom ytterligare en viss nationell fåfänga; han sade sig,
att han vore svensk, och ansåg sig derför berättigad att befordra en
landsman, som han ju sjelf öfverväldigat ute på öppna sjön till
välförtjänt straff och sjelf låta verkställa detta.
Antingen nu denna åsigt var berättigad eller ej, så trodde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
