- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
451

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

451*

rena, både manskap och befäl, skulle till straff för sina bedrifter
skjutas.

Men för att värdigt kunna förbereda detta skådespel hade
generalen uppskjutit matrosernas afrättning till fjerde dagen efter
dödsdomens afkunnande. Men anförarne för detta banditfölje skulle
förpassas in i evigheten med särskild utmärkelse, med stor ostentation.

Eftersom kapten Strömvall fattat en egendomlig sympati för
den unge styrmannen, trodde han sig just för denne böra utverka
en mildare dom, om också denna mildring endast skulle bestå deri,
att han finge lida en mindre kvalfull och pinsam död.

Hans rättskänsla sade honom, att en person, som af
vinningslystnad eller andra låga motiv bringar sina medmenniskors lif och
helsa i fara, gjort sig förtjänt af ett strängt straff, men detta straff
borde verkställas hastigt och utan uppseende.

Generalen, som trodde sig ha funnit ett passande tillfälle att
gifva verlden ett exempel på de spanska myndigheternas i Baracoa
makt och betydelse, och som ville rentvå sig från den misstanke,
som hittills hvilat på honom, var naturligtvis af en helt annan åsigt.

Det var derför å kapten Strömvalls sida fåfäng möda att söka
lägga sig ut för den unge mannen.

— Min bäste general, jag erinrar er bara om, hvilken ofantligt stor
tjänst just denne unge man gjort den offentliga säkerheten, alltså
oss allesamman. Vi böra inte förglömma, att han blifvit tvingad
i tjänst hos sjöröfvaren, och att det var han, som oskadliggjorde honom.

— Jag har ingenting glömt, herr kapten, inte ens det faktum,
att den unge mannen är svensk, alltså er landsman, men hans majestät
konungens af Spanien regering hyllar en rättskipning, som ej låter
inverka på sig af några biomständigheter. Rättvisan måste ha sin
gång. Den unge mannen, hur sympatisk han än förefaller, är i alla
fall en bandit, en sjöröfvare, han har ställt sig i spetsen för bofvar
och skälmar, han har också öppet tillstått sina brott, hvarför det
inte ens, såsom ni önskar, herr kapten, kan bli tal om förmildrande
omständigheter. Har han öfverrnannat den store sjöröfvarhöfdingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free