Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462*
— Och han, som var den ledande själen i det snygga företaget^
är tillfångatagen? frågade Lilly.
— Nej tyvärr! Man förmodar, att han följt sitt fartyg till hafvets
botten. Deremot grep man hela besättningen.
— Ar ni riktigt underrättad månne? undrade Lilly, på hvilken
underrättelsen synbarligen gjort ett djupt intryck. Är det här
verkligen fråga om »Stormfågeln?»
— Ja visst, just samme skonare, som vi påträffade.
Kaptenen vände sig bort och skar tänderna af ilska, ty han
tänkte på sitt möte med banditskeppet.
Men för intet pris i verlden skulle han med ett enda ord velat
omnämna denna för honom mindre hedrande tilldragelse, och hvad
manskapet på hans fartyg beträffade, så hade det erhållit uttrycklig
befallning att hemlighålla saken.
~ Och manskapet måtte ha tagit denna den bestämde kaptenens
befallning på fullt allvar, ty ingen menniska i Baracoa hade hittills
fått nys om verkliga förhållandet.
— Och hur gick det med piraterna? frågade fru Randow efter
en paus.
— Jo, deras öde är redan afgjordt, min fru; de skurkarne
skola här i Baracoa, dit de redan blifvit förda, erhålla lönen för sina
bedrifter till sjös.
— Jag beklagar i alla fall dessa menniskor, sade fru Randow.
Hur underligt det än må låta, herr kapten, jag skulle ha önskat
dem ett bättre öde. Under min långa vistelse om bord vande jag
mig vid de råa sällarne, och jag försäkrar, att det äfven hos dem
fanns mycket godt; ett egendomligt band uppstod också mellan mig
och dem, så att jag kanske är den ende person i verlden, som
kommer att fälla en tår den dag, då de skola afrättas. Vi menniskor
äro ej ’herrar öfver vårt öde; men förlåt, herr kapten, jag förirrar
mig här in på en väg, på hvilken endast den kan följa mig, som
lidit lika mycket som jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
