- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
469

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

469*

dervid förirrat sig, så att de ej hittat ut igen, och invaliderna voro
då dumpa nog att åter visa dem utgången. Men hvad innerst in
i... ha de här på ön att göra? Skulle man möjligen ha gjort
något guldfynd här, som lockat hit en massa lycksökare? Det måste
väl förhålla sig på det viset, fastän jag aldrig förr hört talas derom.
Högst märkvärdigt emellertid, att baron Lilieswärd sällat tig till
ett sådant följe af äfventyrare. Det är och förblir för mig en gåta,
hvarför han gifvit sig ut på denna färd. Månne han söker mig?

Doktorn marscherade med sina få följeslagare genom högt gräs,
hvilket till och med ofta slog samman öfver deras hufvuden, öfver
en långsluttande slätt ned mot eh dal5 som var belägen cirka en
mil från den plats, der de skeppsbrutne byggt sin stuga. Plötsligt
stannade han och vände sig till Bob, den enhände matrosen, som
gick vid hans sida! ’ *

— Hur stark är månne den besättning, som befinner sig i
blockhuset?

— Sex à sju man och en kvinna, herr kapten; jag vet det med
bestämdhet.

— Har du inte sett några väl beväpnade och uniformklädda
soldater här i trakten?

— Hvarken svarta eller hvita, herr kapten. Styrman Nipper
måste i så fall ha gömt dem annanstädes. Här i närheten har jag ej
kunnat upptäcka en enda käft, fastän jag hållit sträng utkik både
dag och natt; det kan kapten lita på.

— Det är bra, svarade denne och tycktes ej ha lust att inlåta
sig på vidare diskussion med Bob.

Man hade nu kommit ända ned i dalen.

Mot horisonten aftecknade sig en skog, jättelika palmer sträckte
sina kronor högt upp i skyn.

Från denna skog hördes skrikande fåglars och stridande apors
oväsen.

De båda svenska matroserna stannade ofta och blefvo rent af
förskräckta, när det då och då misstänkt rörde sig i gräset bredvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free