- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
472

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

472*

— Tala! röt doktorn åt den tvekande.

— Om jag inte skulle komma lefvande tillbaka, ty de svarta
satarne skulle i misshugg kunna träffa mig med ett skott, så låt
anständigt begrafva mig någonstädes! Ett enkelt träkors på min graf
är allt, hvad jag af er begär. Det kan ju inte annat än förefalla
löjligt, att jag kommer med en sådan bön, herr kapten> men det vore
mig kärt, om ni ville lofva att uppfylla den,

Doktor Lehman blef otålig.

— Gå, karl! Är inte du den, som lömskt nedstack styrman
Nipper? Är du rädd för döden, till hvilken du sändt denne?

— Jag går, kapten.

Bob marscherade nu fram mot byn.

Kring hvarje negerkoja växte täta buskar.

När Bob kom i närheten af några sådana buskar, sprungo tre
till fyra negrer fram och slogo den värnlöse till marken.

— Stopp lite’, edra hundar! Lefve den röde Patrik 1 Tillbaka,
annars flyga edra hufvuden -från halsen, innan ni hinna räkna till
tre. Din hund, ska’ du snöra igen strupen på mig, så att jag kväfs?
För mig till storamiral Golkol Den väldige kapten Patrik står
utanför portarne och låter hänga er allesamman, om ni kröka ett hår
på mitt hufvud.

Men de svarta läto inte alis skrämma sig af Bobs hotelser. De
bundo ihop hans händer och fötter, slogo ett bastrep kring hans lif
och släpade honom, som om han varit ett dödt ting, öfver den
sandiga marken fram till den »fyrkantiga byggnaden.

Mellan pallisadernà befann sig en låg, smal dörr. Denna dörr
rycktes nu upp, och ett dussin negrer grep med sina svarta, långa
armar Bob, ryckte upp honom från marken och släpade in honom.

Matrosen hade förlorat medvetandet.

Han hade ögon och mun fulla af sand, var blodig i ansigtet, och
kläderna hängde i trasor på hans kropp.

Mellan pallisaderna bakom stenbyggningen fanns en smal gård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free