Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489*
nej, återtog han, kanske ändå ångaren ligger kvar i hamnen ännu.
Kapten Ström vall ville ju först ta afsked af mig. Säkerligen har
han ännu ej afrest.
— Skynda, skynda, innan det blir för sent I ifrade fru JJandow.
Var under tidén vid godt mod I tillropade hon vid afskedet fången.
Jag skall komma igen.
Med dessa ord skyndade hon bort i kaptenens sällskap.
Med ny tändt hopp räknade nu fången minuterna, tills fru Randow
skulle återkomma som räddande engel.
Men i hennes ställe återkom snart den der tvetydige karlen med
sin motbjudande vänlighet.
— Jag vill bli hängd, om jag gör det, yttrade han. Hundra
riksdaler har jag fått, och om jag efter fullbordad gerning får det
andra hundradet, det står i vida fältet. Hvad säger ni om det, om
ni skulle köpa er fri? Har ni hundra riksdaler att afvara, så hjälper
jag er ut ur det här råtthålet och styr med er kosan inåt ön; ingen
fan skall kröka ett hår på ert hufvud, det blir jag man för.
— Hvad vill ni mig egentligen?
— Har jag inte redan sagt er det? Kapten Ström vall skickade
mig hit för att göra kål på er, men jag gör det inte. Måtte fan ta
knifven!
Med dessa ord slungade karlen knifven mot väggen, så att den
blef sittande i det lösa murbruket.
— Ni är vansinnig, utbrast Erik Lind i verklig dödsångest. Den
hygglige, hederlige kaptenen I
— Här har jag ju pengarne, sade karlen och tog ur fickan upp
en hand full silfvermynt. Men nu ska’ jag spela den godtrogne
kaptenen ett spratt, och icke endast honom utan hela det spanska
nästet här. Vi rymma, om ni vill som jag. Två sådana karlar som
vi har man öfver allt användning för.
Med dessa ord sprang vagabonden fram, grep tag i kedjorna och
slet och ryckte, tills han lossat dem ur det förvittrade murverket.
I första ögonblicket kände sig Erik Lind till mods, som måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
