- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
513

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

513*

Redan som jungman hade han smugit sig ned i lastrummet»
borrat vin- och romfaten och tullat innehållet.

Nu, just nu tänkte han tillbaka på dessa härliga dagar.

Jublande letade han reda på ett ihåligt halmstrå, tog fram sin
knif, skar af det vid lederna och stack sedan ned det i borrhålet.

Sedan lade han sig raklång på magen, sträckte upp hufvudet
som ett sjölejon och drack i fulla drag den eldande vätskan-

Elden belyste så vackert denna scen. Prasslande och sprakande
slickade den girigt väggarna och angrep der uppe det med segelduk
nödtorftigt öfverklädda taket.

Matrosen var stolt och glad öfver denna synnerligen präktiga
belysning.

Snart råkade han i en sådan sinnesstämning, att han gaf fan i
kaptenen och hans befallningal.

— Må han komma hit och hemta mig, ifall han behöfver Bob!
Så här bra får jag det väl aldrig i lifvet mera, jag har inte mått
så bra, se’n jag var barn i verlden, och det är nu så länge sedan,
att jag knappast längre minnes den tiden. O, hvilken härlig
gudadryck !

Bob blef snart berasad, men fortfor det oaktadt att dricka med
den största begärlighet och glupskhet.

Elden fråssade på de tunna brädväggarna och angrep nu äfven
golfvet. Den lifvade matrosen skrattade deråt.

Plötsligt föll en brinnande segeldukstrasa från taket ned på
romfatet.

Bob släppte för ett ögonblick halmstrået, svor och grep tag i
det brinnande skynket för att kasta undan det.

Men han brännde sig dervid på fingrarne, skrek till, utstötte
de gräsligaste förbannelser och ville springa upp. Men som en säck
sjönk han åter ned på golfvet bredvid fatet.

Nu tycktes ändå den druckne få ett ljust ögonblick. Han
insåg, i hvilken öfverhängande dödsfara han sväfvade, och utstötte ett

nödrop, men redan i nästa ögonblick öfverväldigade honom den in-

Hjelten på Cuba. 33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free