Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527*
Af förvildad hornboskap finnas hela hjordar på de större
vestindiska öarna, och äfven en viid och ilsken tjur är en fiende, som
ingalunda är att förakta.
Dahlin var emellertid inte längre rädd, ty om tjuren verkligen
rusade emot honom, så var han säker på att kunna oskadliggöra
honom med en kula.
Värre är det att reda sig mot ett rofdjur af kattslägtet, ty ett
sådant kastar sig alltid belt plötsligt med ett väldigt språng öfver
sin motståndare.
Så snart djuret fick syn på den hvite mannen, hejdade det sig,
ty en sådan syn hade det antagligen aldrig förr skådat.
— Kom an du, din best, om du har lust I sade Dahlin helt
morskt och förde bössan till kinden.
Men tjuren hade visst en förnimmelse af, att han gjorde klokast
i att ej ofreda den der besynnerliga tvåbenta varelsen, ty han gjorde
hastigt en vändning åt höger och styrde kosan just åt det håll,
hvar-åt snickaren nyss förut flytt.
— Du är inte sà dum, som jag trodde, ropade Dahlin
skrattande efter honom. Du såg antagligen, att du hade med en
mästerskytt att göra.
Sedan tänkte han på snickare Ek, såg i andanom, huru denne
som ett jagadt villebråd flydde öfver stock och sten, och ansåg det
till och med inte för omöjligt, att tjuren, så nöt han än var, kände
ha så pass förstånd, att han nu likt en hämdens ande satte efter
snickaren för att straffa denne för hans feghet.
Nu hörde Dahlin åter på mycket långt afstånd tfurens vrålande.
Den besten hade rymt fältet, och tusenkonstnären beslöt nu att se,
hur det gått med den flyende Ek.
Han begaf sig derför i väg åt samma håll, h va råt denne förut
sprungit.
Invid ett omfångsrikt träd, hvars grenar ej sutto så synnerligen
högt öfver marken, stannade han och funderade på, alldenstund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
