- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
526

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526*

oss. Upp på benen derföre och tag er bössa I Låt oss som trofasta
vänner stå stadigs vid hvarandras sida och på ett värdigt sätt
mottaga den besökande besten 1

Ek reste sig upp pä knä.

— Skulle vi inie ändå kunna draga oss tillbaka någonstädes i
närheten? Vi måste väl ha någon betäckning, här stå vi ju utan
något som helst skydd.

— Anser ni det då för en skam att djärft ställa sig bröst mot
bröst meqi ett lejon?

— JSej, tvärtom, det är både manligt och modigt, men jag har
läst i böcker, att en sådan djärfhet, som väl rätteligen borde kallas
dumdristighet, ofta kan medföra de beklagligaste följder. För resten
har jag inte kommit till Amerika för att slåss med vilddjur, jag . . .

Orden dogo pä herr Eks läppar, ty alldeles i närheten hördes
nu tör tredje gången ett vrålande, så att de båda männen tyckte,
att marken darrade under deras fötter.

Och dermed var det också jämt slut med snickarens
ståndaktighet.

Han släppte bössan, som han åter tagit i handen, sprang upp
och satte som en galning i väg inåt skogen.

Dahlin såg eiter honom, grep fastare tag om sin bössa och
rörde sig ej ur Häcken.

Ett ögonblick funderade han på, om han inte borde följa
snickarens exempel och gripa till harvärjan.

Och han stod verkligen redan i begrepp att med sin bössa, som
han noll under armen, bege sig i väg at samma håll, men då steg
den fruktade, hittills osynlige fienden ur det närbelägna buskaget
tram pä den fria plats, der Dahlin stod.

Den senare drog en suck af lättnad, ty hans farhågor visade sig
vara ogrundade. Hans första förmodan hade varit riktig. Det lejon,
för hvilket den förskrämde snickaren gripit till flykten, visade sig
vid närmare påseende vara en tjur, men ett stort, ståtligt exemplar
var det i alla fall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free