Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530*
Dahlin skyndade nu i språngmarsch ulan betänkande den nöd-*
stälde till undsättning.
— Nå-å, herr Ek, ropade han sedan upp i trädet utan att
likväl se snickaren, hur är det, ha aporna redan huggit er i kragen?
— Herr Dahlin, herr Dahlin, är det ni?
— Naturligtvis! Stig ned, ni modige lejonjägare! Vet ni, hvad
lejonet sa’ till mig?
— O, om jag ändå hade stannat kvar hos er, herr Dahlin!
klagade snickaren.
— Jo, lejonet sa’, att det vore galenskap af mig att i en
snickares sällskap våga mig in i en urskog.
Herr Eks långa ben blefvo nu synliga uppe på en gren.
Försigtigt klättrade han ned, och när han nu stod der inför Dahlin,
med kallsvett på pannan och skälfvande i hela kroppen, såg han
bedröfligt ynklig ut.
— Ni har rätt, herr Dahlin, mitt beteende ger er rättighet att
misstänka, att jag förut var rädd. Men så var dock ej förhållandet;
intet vilddjur, hur rasande och farligt det än ser ut, skrämmer mig.
Om inte tanken på min familj nödgat mig att draga mig tillbaka,
så skulle jag utan tvekan och fruktan gått emot lejonet.
— Jag finner det beröm vardt, att ni i lifvets alla förhållanden
städse har er familjs intresse för ögonen. Men hvilka intressen skulle
ni väl genom en inaniig strid med ett lejon ha åsidosatt?
— Jag har naturligtvis ej rättighet att med vett och vilja
sätta mitt lif på spel, så länge jag har hustru och barn att försörja.
Om lejonet hade dödat mig, så hade ju de förlorat sitt stöd.
— Ja, det hade ju varit för sorgligt, om de skulle ha förlorat
ett sådant stöd, sade Dahlin ironiskt. Hvilken tur för dem, att ni
lyckades lägga band på ert brinnande begär fcfct mäta edra krafter
med djurens konung 1 Jag gratulerar er till er försigtighet.
— Men nu så fort som möjligt tillbaka; svarade Ek, som antingen
icke förstod eller också icke ville förstå ironien i den andres ord.
Aldrig i mitt lif kommer jag att vidare söka efter diamanter nattetid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
