Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v 531
Dahlin kunde icke neka sig nöjet att aflossa ett skott mot
trädkronan, bara för att ännu en gån g få aporna att tjuta och skrika.
Men djuren rörde sig nu icke och gåfvo icke heller något ljud ifrån
sig.
Just som de båda männen stodo i begrepp att lemna trädet och
återvända till lägret, upptäckte snickaren, att hans följeslagare blödde.
— Herre Gud, ni blöder ju, herr Dahlin! utbrast han förskräckt.
Den tilltalade blef förvånad, for med handen till hufvudet och
upptäckte en liten skråma, som han tydligen hade att tacka de
hårda frukter för, med hvilka aporna så skickligt bombarderat honom.
Det var emellertid inte alis farligt. Han tog näsduken, torkade
af blodet och låtsade, som om han ända från barndomen varit van
att inte det allra minsta fästa sig vid dylika småsaker.
— Ni är illa tilltygad, herr Dahlin, sade snickaren deltagande.
Hvad kan jag göra för er? Säg, hvad har händt er? Ni skall i mig
finna en trofast vän.
— Tror ni väl, herr Ek, att ett möte med ett lejon kan aflöpa
utan. någon som helst skavank?
— Det var lättsinnigt af er att inlåta er i strid med lejonet,
menade Ek. En europé och i all synnerhet en svensk borde
betänka, att han inte rest till Amerika för att låta äta upp sig af
rofdjur.
— Men om man är ute i skogen i sällskap med en hjelte af
er kaliber och man ser, att han darrar i armar och ben — ja, jag
menar just er, herr Ek — och emedan man är säker på, att lejonet
utkorat ens sällskap till frukost åt sig, så återstår en naturligtvis
ingenting annat än att hugga lejonet i hampan och tvinga det att
ta räson.
— Hvad? Angrep ni lejonet?
— Om jag angrep det? Jo, det kan ni lita på, svarade Dahlin
med allvarsam min, fastän han hade ali möjlig möda att hejda ett
våldsamt utbrott af skratt, När jag såg det ståtliga djuret komma
emot mig, greps jag af stridslust och begär att mäta mina krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
