Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547*
lunda kunde upptäcka någonting vänskapligt, då frågade han sig
med oro:
— Hur går det nu för mig månne?
En stor, groflemmad neger, iklädd ett rödt skynke och med
dyrbara ringar kring arm- och fotleder, steg nu fram till Dahlin och
betraktade honom en liten stund.
Ett halft dussin negerhänder ryckte upp honom från marken
och kastade honom sedan på knä för den förnäme negern. Tydligen
var denne bland sitt folk en mycket mäktig och ansedd herre.
Den senare röt nu åt Dahlin.
Denne såg honom stadigt i ansigtet, ryckte på axlarna och
svarade på god stockholmska, att han ej hade nöjet att förstå honom.
Det förargade tydligen negern; han lät räcka sig en lans och
satte den mot Dahlins bröst.
Nu började ångestsvetten perla på tusenkonstnärens panna.
— Det vore väl också tusan, mumlade han för sig sjelf, om det
skulle ta ett så bedröfligt slut med alla mina drömda framgångar.
Den ringbeprydde negern tycktes nu verkligen vilja stöta till.
Redan trängde den hvassa spjutspetsen genom röck, väst, skjorta
och skinn i köttet och aflockade honom ett anskri af smärta.
Besynnerligt nog drog då negern plötsligt tillbaka lansen, och
dödskandidatens skrik tyck|es framkalla hans vrede.
Han rullade förfärligt med ögonen, svingade lansen några
gån-gor öfver sitt hufvud, och Dahlin tvifiade intet ögonbiick på, att han
nästa minut skulle jaga den som en pil genom hans bröst.
I sin dödsångest tryckte han den ena handen mot bröstet liksom
för att skydda sig mot negerns spjut, den andra lät han glida ned i
byxfickan. Då upptäckte han der plötsligt sinL jonglörkulor.
Han hade så när jublat högt.
Hans ögon lyste af glädje, och han tyckte, att det föll en
cent-nertyngd från hans hjärta.
Fort tog han upp sina kulor, sprang ett par steg baklänges och
lät nu kulorna dansa omkring i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
