- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
557

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

557*

På en liten upphöjning, som var öfverklädd med rödt tyg, satt
med det ena benet kastadt öfver det andra en oerhördt tjock
negerkvinna, hvars breda ansigte med de tjocka, framstående läpparne>
den platta näsan och de långa öronen på Dahlin gjorde ett verkligt
afskräckande intryck.

Denna kvinna bar tjocka, dyrbara armband och i näsa och
ögon ringar, besatta med värdefulla ädelstenar. Så utstyrd kunde
hon ej annat än göra ett underligt intryck på hvarje europé, som
hade den äran att komma i hennes närhet.

Bakom henne stodo några negerflickor med palmkvistar i
händerna.

Den digra negermatronans ulliga hår var så grundligt insmordt
med olja, att denna i små bäckar långsamt sipprade utför hennes
frodiga, skinande ansigte.

Denna korpulenta dam var Elmine, enka efter den tappre
negergeneral, som utgjutit tusentals hvites blod, hvarför han af de sina
vårdats nästan som en gud, och i följd häraf åtnjöt äfven enkan ett
ofantligt stort anseende och regerade nästan som en drottning pfver
den negerstam, som lefde här inne i landet, afskild från alla grannar,
till hvilka den ej stod i det vänskapligaste förhållande.

Som tecken till sin värdighet höll matronan i hand en med röda
tygremsor prydd låns och bar på ryggen ett koger med pilar.

Bimbo yttrade nu några ord till sin mor, hvarpå de båda
svenskarne ådrogo sig hela hennes uppmärksamhet.

Nu kom äfven missionären in i stugan.

Markisinnan, såsom den tjocka negrinnan lät titulera sig, gaf
honom en vänlig vink att sätta sig vid hennes sida.

Missionären å sin sida gaf henne sin välsignelse och ställde sig
emellan Bimbo och fångarne.

— Min son, tilltalade nu kvinnan missionären på sin bedröfliga
franska dialekt, har i hjältemodig strid med två européer öfvervnnnit
och tillfångatagit dessa.

— Du misstar dig, ädla markisinna, svarade missionären, dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free