Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578*
FYRTIOFJERDE KAPITLET.
Ur askan i elden.
Säkerligen har läsaren redan länge varit mycket orolig för den
gode snickarens öde. Och vi lemnade också den olycksfågeln i en
belägenhet, som var egnad att ingifva allvarsamma farhågor, att han
skulle nödgas sluta sitt lif under mycket sorgliga omständigheter.
Som vi minnas, hade den tjocka negermatronan till sin son, på
det att denne skulle få mod och kraft att besegra sina fiender,
öfverlemnat den stackars snickaren för att slagtas och uppätas. Men sedan
man för detta ändamål fastbundit fången vid ett träd, fann negrernas
öfverhufvud till sin sorg, att snickaren var så illa mager, det han
måste befara, att festmåltiden ej skulle komma att smaka honom och
hans vänner så bra, som de hoppats.
Magert menniskokött är inte ens i en kannibals smak.
Derför beslöt den kloke och praktiske Bimbo, alldenstund han
förutsatte, att den hvite under en lång och besvärlig resa förlorat
mycket af sitt kött och späck, att först göda honom några veckor
för att sedan, när han återkommit från ett segerrikt krigståg, i
allsköns ro kalasa på honom tillsammans med sina vänner.
För detta ändamål lät han uppbygga en hydda, satte in snickaren
i denna bur och uppdrog åt tre framstående kokerskor, hvilka
ansågos vara verkliga konstnärinnor i sitt fack, att göda den hvite
mannen med de raest närande rätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
