Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579*
De tre kvinnor, som erhållit detta maktpåliggande uppdrag,
grepo med ifver verket an, rörde dag och natt ihop alla tänkbara
anrättningar, om hvilka de trodde, att de måste gifva både hull och
krafter åt den, som förtärde dem, och framsatte dem för snickaren.
Men besynnerligt nog tilltog ej dennes kroppshydda i omfång.
Det utsedda slagtoffret blef tvärtom med hvarje dag allt magrare
och försmådde de i kokerskornas tycke läckra anrättningarna.
De stackars negrinnorna råkade häröfver i icke ringa förlägenhet
och visste snart icke mera hvad de skulle bjuda den hvite mannen
på för att åtminstone närmelsevis kunna uppnå det öDskade resultatet.
Nu hade de åter igen af en massa saker kokat ihop en rätt,
som kom det att vattnas i munnen på dem själfva, och som aftvingade
dem verklig beundran för deras skicklighet Med stora förhoppningar
buro de in skålen med den vällingliknande röran i till fången, bådo
honom äta och försäkrade under lifliga gester, att han aldrig förr i
sitt lif ens drömt om en så delikat anrättning.
Den i början så storordige och påstående Ek, som hotat negrerna
med död och förderf, om de vågade kröka ett hår på hans hufvud,
låg der nu bunden till händer och fötter på ett fång hö i kojan och
såg ledsen ut.
Han hade nu ingenting annat på sig än en skjorta, som han
haft med sig från Sverige, men det oaktadt perlade svetten på hans
panna, när de tre negerkvinnorna stego in till honom med den nya
anrättningen.
Herr Ek vardt nu liksom alltid vid dylika tillfällen rasande.
Han röt åt dem, hotade dem med, att de alla skulle bli hängda,
och hade till råga på allt den harmen att se, att negrinnorna ej
förstodo honom, och att de visade sig älskvärdare och vänligare, i samma
mån som hans förbittring öfver denna ovärdiga behandling tilltog.
Två af kvinnorna hukade sig ned på hvar sin sida om honom,
talade så vänligt till honom på sitt språk och höllo hans hufvud,
under det den tredje tog en stor träslef för att dermed mata honom,
som om han varit ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
