- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
582

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

582*

slagta och äta upp mig? Gud i himmelen, att jag skulle vara nog
olycklig att komma till ett sådant land!

— Markisinnan skall alltså ge några negrer i uppdrag att
transportera er till den så kallade Paradisdalen, och går det så, måste
det för er bli en småsak att på ett eller annat sätt under vägen
rymma.

Snickaren vred sina händer.

— Men hvart ska’ jag väl ta vägen i detta hemska land?
utbrast han. Om dagen blir man dödad af solen, som uttorkar den
sista blodsdroppen i ens ådror, om natten är man ej säker för
blodtörstiga rofdjur, och springer man ut i vattnet, så blir man tvärt
uppslukad af krokodiler. Tänker man på snabba ben rädda sig, så
bryter man halsen af sig i en fallgrop. Nej, i dei; här landet blir
man snart beröfvad sitt sista hopp.

— Men då ni nu en gång är här, då ni nu en gång råkat i en
sådan situation, så måste ni i ert eget intresse räkna med de gifna
förhållandena.

— Alldeles .riktigt. Jag skulle nog också vilja göra ett försök
att rädda mig, men det kunde gå galet, negrerna kunde stöta ned
mig med sina spjut. Jag kan ju inte försvara mig, ty jag är
fängslad, och derför kunde det lätt hända, att en af Stockholms
skickligaste snickare, som bland annat gjort ett bord, som beundrades på
utställningen, låge der i vildmarken, genomborrad af kanske femtio
lansar, och inte ens kunde hoppas på att bli kristligt begrafven. Det
är ljusa utsigter, eller hur?

— Det beror helt och hållet på, hvilket mod och hvilken
beslutsamhet ni visar i det afgörande ögonblicket.

— Betviflar ni mitt mod? frågade herr Ek med en ansats till
stolthet. Har jag bara fast mark under mina fötter och är lös och
ledig, så kan jag tryggt förlita mig på mina snabba ben.

— Godt! Jag vill då göra allt, hvad jag kan, för att
underlätta er flykt. Pyra negrer komma att bära er på ett slags bår, som
de just nu hålla på att förfärdiga. Jag skall söka utverka, att man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free