- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
581

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i

581

Tusentals menniskor utvandra från Sverige utan att råka i en
liknande situation, och blir ni nu räddad, så skall heller aldrig mera i
ert lif komma dagar, som närmelsevis kunna jämföras med dessa.
Se på mig, jag har gått ut i verlden såsom en ordets förkunnare,
såsom en Guds tjänare. Jag har redan många gånger befunnit mig
i en vida tröstlösare belägenhet och har ändå aldrig förlorat tron
och hoppet! Och derför har den högste hållit sin skyddande hand
öfver mig. Ve er, om ni förtviflad

— Hur ^gerna skulle jag icke vilja hoppas! svarade Ek. Men
jag ber er för allt i verlden säga mig, kan jag väl under dessa
omständigheter göra annat än förtvifla?

— Jag kommer just nu från markisinnan, fortfor missionären efter
en paus, och der inträffade ett bud från hennes krigiske son, som
nu med alla stridbara män dragit ut mot stfandröfvarena. Budet
rapporterar, att de våra stött på fienden långt förr, än de
förmodat.

— Ack, om ändå dessa röfvare ville göra kål på hvarenda en
af sina motståndare! utbrast snickaren. Helst skulle jag emellertid
se, och bäst vore det, om dessa svarta odjur utrotade hvarandra från
jorden. /

— Stäfja ert missnöje en smula och hör på mig! Hvad jag
har att berätta er, är af utomordentlig vigt.

— Så tala då, landsmani För mig går ej ett enda ord förloradt
af det, som ni har att säga mig.

— Budet, som bringade markisinnan underrättelse från hennes
son, mottogs med stor glädje, ty hon tviflar intet ögonblick på, att
hennes tappre son skall öfvervinna fienden, så att denne till sista
man stannar på slagfältet. Men dervid gaf hon vika för sin
hedniska vana. I första glädjen visste hon ingenting bättre än att skicka
er till sin son, för att han...

Missionären ville ej uttala, hvad som sväfvade honom på tungan.

— Säg ut bara! uppmanade honom Ek. Meningen är väl att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free