- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
586

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

586*

— Den hvite gudsmannen är klok, förklarade hon, och jag skall
följa hans råd.

Genast gaf hon en neger befallning att befria Eks händer från
banden.

Negrerna knotade öfver denna befallning och fogade sig endast
ogerna i den gamla damens vilja. Men då frågade i förgrymmad
ton den klumpiga och oviga, men så mycket mera munviga matronan,
om det vore hennes tappre krigare, som vore rädda för en obeväpnad
hvit man, så snart denne hade fria händer.

— Vi frukta icke för alla hvita i verlden, förklarade negrerna
och svingade sina lansar. Dina söner äro tappra, o, mäktiga
marki-sinna.

Ek satt nu upprät på båren och höll bokfodralet tryckt mot
sitt bröst, och man såg på honom, att en hoppets stråle nu inträngt
i hans hjärta.

Negrerna rustade sig till uppbrott.

Missionären steg ännu en gång fram till fången, räckte honom
handen och uppmanade honom att ej låta modet sjunka, så länge
han ännu andades.

— Jag skall värja mig som ett lejon, förklarade Ek och tycktes
åter ha blifvit så modig. Har dansen bara väl börjat, så skall jag
icke mera falla lefvande i deras händer. Seger eller död, det är
nu mitt valspråk. Farväl, bäste vän, och om ni inte vidare får höra
af mig, så kan ni vara förvissad om, att mina ben förmultna
någonstädes i ödemarken.

I detta ögonblick böljade ett par negerynglingar med trummor
och rörpipor göra ett sataniskt oväsen. Beväpnade krigare ryckte
fram på bägge sidor om båren, och nu satte sig tåget under
deltagarnes höga rop och skrik i rörelse.

Missionären återvände med negerkvinnan in i palatset.

Denna afresa skedde ungefär vid tre-tiden på eftermiddagen.

Negrerna marscherade så, som endast negrer kunna marschera,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free