Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587*
alldenstund de äro de bästa fotgängare i verlden, öfver stock och
sten utan att låta sig hejdas af någonting.
De vadade öfver en bäck och kommo i skymningen till den
trakt — åtminstone tyckte sig snickaren känna igen den — der han
störtat ned i fallgropen.
Der såg han palmlunden och långt der borta vid horisonten det
väldiga träd, i hvars krona han sökt skydd mot rofdjuren.
Negrerna tycktes finna denna trakt osäker, ty de stannade ofta,
rådslogo med hvarandra och gingo sedan dröjande samt under skrik
och rop vidare.
Ek trodde, att de svarte voro oroliga för att här möta rofdjur,
och det gladde honom.
Ofta frågade han sig, om inte rätta ögonblicket nu vore inne
att draga fram revolvern och skjuta ned ett par negrer.
Men han såg då de svartes hvassa spjut, blickade in i de
ungdomlige, beslutsamme negrernas ansigten och sade sig, att en strid
med dem måste sluta med hans nederlag.
Ja, det skulle ha varit rent vansinne att nu inlåta sig i strid
mell en sådan öfvermakt.
Under tiden marscherade negrerna oafbrutet framåt på den stora,
enformiga slätten.
Det oupphörliga skrikandet hade tröttat dem, och eftersom de
rundt omkring, så långt ögat kunde nå, ej upptäckte någonting
misstänkt, lugnade de sig fullkomligt och fortsatte i allsköns lugn sin
vandring.
De blefvo till och med så djärfva och oförsigtiga, att de banade
sig väg genom täta snår för att fortare hinna fram till den dal, som
var deras närmaste mål.
Ek kände nu så tydligt igen trakten. Bergåsen, som der höjde
sig, var just den samma, på hvilken de skeppsbrutne tändt sin
lägereld, och hvarifrån längtan efter äfventyr, begäret efter skatter lockat
bort honom.
O, om han ändå aldrig lemnat lägerelden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
