Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603*
Det var ju mörka natten, när vi gräfde ned sakerna, och ingen
lefvande själ fanns i närheten, som skulle kunna ha sett det.
— Och ändå skulle jag kunna våga tusen mot ett, att det
förhåller sig så, som jag säger.
Baronen ryckte på axlarna.
— Då har slumpen här gjort ett under, förklarade han. På
förräderi är ej att tänka, ty hvem skulle kunna ha förrådt oss?
— Om förräderi är heller inte tal, bäste vän, men du minnes
väl, att jag ej kunde förlika mig med, att gropen gräfdes så nära
stugan. Jag förutsåg, att de svarte skulle komma att snoka öfver
allt i närheten, så snart de kommo till den trakten, och nu inser
da nog, att jag hade rätt. De luktade sig till den nedgräfda skatten
och bökade upp den.
— Så underligt I sade Ragnar tankfullt. Om det förhåller sig
så, skulle jag häri kunna se en underbar ödets skickelse. Negrerna
måste finna skatten för att bära den efter oss.
— Ja, sannerligen har jag inte då gjort dig orätt med mina
förebråelser, Ragnar.
— Ingen o vänskap för det, min käre Dahlin I
— Nej, visst inte, bäste Ragnar, låt oss i stället beundra ödets
sällsamma skickelse och glädja oss deröfver 1
— Just så! svarade baronen. Men låt oss nu först af allt icke
glömma att föra vår skatt här i säkerhet!
— Det hinna vi ju alltid, svarade Dahlin. Låt mig först
berätta mina senaste äfventyr, huru jag blifvit menniskoätarnes gode vän!
Baronen kunde ej annat än skratta.
— Vi ha då sannerligen ingen orsak att beklaga oss öfver
tröttande enformighet här borta i den nya verlden, sade han. Vi
få ju knappast tid att berätta hvarandra det vigtigaste af allt, som
händer oss. Men säg, hvar är Ek, och hur kom det sig, att du
den der natten så plötsligt försvunnit?
— Stackars Ek! svarade Dahlin. Han hade grym otur. Vid
det här laget är han nog redan uppäten af de svarte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
