Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609*
gumman sin hemma, om han emigrerar till Amerika. Tar man
henne med sig, så är hon ju bara till förargelse.
Under tiden hade de båda närmat sig småskogen, och der kom
fru Hall med rödgråtna ögon emot dem, hack i häl följd af två
andra af sällskapet, hvilka skrattade af full hals.
— Kom inte en gång till på det viset! tilltalade hon sin herre
och man. Sådana grofheter tål jag inte, kom det ihåg I Har jag
gjort mig förtjänt af sådant, hva’?
— Nej, hör ni, nu först tycks det bli riktigt ljufligt, sade herr
Hall till Dahlin. När allt kommer omkring, måste jag kanske till
råga på allt äfven be min hustru om förlåtelse.
— Det måste du, och det gör du också, förklarade fru Hall
energiskt, eljes skall du redan i dag få upplefva någonting, ditt usla
karlkräk. Så der illa skulle du möjligen kunna bära dig åt mot
* en negerkvinna, men med mig duger det inte, så mycke’ du vet det.
Jag undrar just, hvart du skulle ha kommit i verlden, om du inte
haft mig. Hvems var felet, att vi reste till Amerika? Jo, just du,
din lätjefulla odoga, var skulden dertill. Der hemma i Sverige ville
du aldrig göra ett Guds skapade grand; i Amerika skulle du
gubevars bli stormrik på ett par år, och se’n tänkte du gå och vräka
dig i Kungsträdgården som en riktig snobb. Men sådana galna griller
ska’ jag nog ta ur dig, din högfärdsstolle. Vi återvända till Stockholm;
jag har fått nog af det här röfvarlandet.
— Hon har inte så alldeles orätt, sade den foglige Hall, och
jag skulle vara nöjd med allt, om hon bara inte låtit den spetsbofven
rymma.
— Af dina förebråelser kan du koka dig en soppa och sjelf äta
ur den, fortfor fru Hall med stigande hetta. Jag låter ingen
menniska, och allra minst min man, göra mig förebråelser, för jag är en
sjelfständig kvinna.
— Nej, hör nu, det fattas bara det, utbrast mannen. Till sist
måste vi väl allesamman dansa efter hennes pipa. Var så snäll,
Hjelten på Cuba. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
