Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610*
min kära gumma och säg åtminstone herr Dahlin, hvarför du skickat
i väg den bofven, som du skulle bevaka!
— Emedan det är en skam att som ett oskäligt djur vid ett
träd fastbinda och sedan till och med vilja skjuta ihjäl en värnlös
menniska, som man inte kan annat än tycka synd om. En kvinna
kan inte lugnt åse sådant, och derför befriade jag honom och gaf
honom litet af hvarje med på vägen, för att han inte skulle omkomma,
förklarade fru Hall med häftighet.
— Min bästa fru Hall, vände sig nu tusenkonstnären till kvinnan^
sade inte sjöröfvaren er, hvart han tänkte ta vägen? Kan ni inte
åtminstone säga mig, åt hvilket håll han flytt?
— Det angår hvarken er eller mig, svarade den tillfrågade
beslutsamt, men slog strax derpå an en mildare ton och fortfor rörd:
Hvad det gjorde mig ondt om den stackars karlen, när jag såg
honom krypa bort på händer och fötter! Hvem som helst skulle då
velat hjälpa honom. Nej, sådant bör man inte ens önska sin värste
fiende. Mén nu vill jag inte höra flera frågor angående denna så
sorgliga sak. Jag har gjort en god gerning, och det gläder mig,
jag är också viss om, att Grud en gång skall vedergälla mig det.
Fru Hull gjorde helt om, gick tillbaka in i skogen och bekymrade
sig icke vißare om de förbluffade männen.
— Nej, hör nu, bröt herr Hall först tystnaden, hvad är väl*
här att göra? Karlen har rymt, och min hustru, som varit honom
behjälplig dervid, lexar till råga på allt äfven upp oss.
— Jo, jag vill säga er, hvad som här är att göra, svarade
Martin. Fru Hall har enligt sin åsigt handlat ädelt. Må derför
spetsbofven gno! Kanske äter något rofdjur under vägen upp honom,
och då spara vi derigenom en laddning krut och bly.
— Rätt så, kamrat! utbrast Dahlin. Fru Hall har handlat
som en ädel, svensk kvinna. Vi ha ingen rättighet att närmare
kritisera hennes handlingssätt, och herr Hall har gjort orätt, om
han derför gjort sin fru förebråelser och rent af förolämpat henne.
— Nej, hör ni, sluta nu, ty nu kan det vara nog, inföll herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
