Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
— Se så, inga betänkligheter här borta bland menniskoätare!
Följ mig, och vi skola alla bli lyckliga.
Under tiden kom herr Hall med sin bataljon uppför berget.
— Nej, hör ni, det här var nätt upp det värsta jag varit med om,
jag kan ju på inga vilkor bli kvitt detta följe. Det här var ett
mer än märkvärdigt land; här får man akta sig för att göra sina
medmenniskor något godt. Hade jag vetat det, så skulle jag väl
inte varit nog enfaldig att af nåd och barmhertighet ge dem presenter.
— Jag helsar er, herr general, sade Dahlin och räckte som vän
och kamrat Hall handen.
— Ja, jag skulle väl inte säga någonting om’et, och nog skulle
jag också gå i land med att vara befälhafvare för en sådan armé,
bara inte karlarne alltjämst ville ha mat; men de äro ju precis som
svultna vargar. Hvar ska’ man ta föda ifrån åt en sådan massa;
det förslår ju ingenting. Och skaffar man dem inte mat, så
riskerar man ju att sjelf bli uppäten.
Den herre, som skapat dem, skall nog också hjälpa till -att
försörja dem; oroa er inte för den saken, herr Hall!
— Nå ja, det vore ju allt godt och väl, och hustru min skulle
väl aldrig kunnat inbilla sig eller ens drömma om, att hon en gång
skulle få se sin man som general i spetsen för en armé. Det är
bara den kinkiga brödfrågan, som ängslar mig.
— Inte ska’ man vara så klenmodig, herr kollega. Finns här
inte tillräckligt med villebråd både i luften ooh på marken? Må de
sjelfva fånga hvad de behöfva!
— Nej, hör ni, herr Dahlin, det går nog inte, och det är nog
bäst, att jag skickar i väg dem.
Dermed vände sig Hall till de svarte.
— Jag tackar er för er vänlighet, och träffas vi igen, så
upp-lifva vi väl bekantskapen. Men gen er nu i väg, återvänden till er
by, och frid vare med er!
Negrerna brusto ut i ett jubel, som aldrig tycktes vilja taga slut.
Naturligtvis förstodo de ej ett ord af hvad herr Hall yttrat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
