- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
45

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

vi bilda centern. Hufvudsaken är, att vi så fort som möjligt komma
härifrån; framåt alltså!

Under tiden hade snickaren närmat sig.

— Jag protesterar mot detta beslut. Vi kunna, vi få ej göra
gemensam sak med kannibaler. Jag är i stället af den åsigten, att
det är vår uppgift att redan för de marters skull, som jag måst
utstå, såsom vedergällning bland dem anställa ett verkligt blodbad.
Menniskoätarne måste utrotas från jorden.

— Yet ni, herr Ek, det var ett ord, som säkerligen beröfvar
er den ministerpost, som baronen antagligen skulle ha anvisat er.

— Håll er mera neutral, herr Ek. tilltalade nu Ragnar denne,
och befäst icke än ytterligare hos mig den åsigten, att ni icke
endast är en fullkomligt öfverflödig utan äfven besvärlig medlem af
vårt sällskap 1 Förhåll er lugn och understå er icke att ännu en
gång höja handen mot de svarte| Hvad som händt er, det har ni
att tillskrifva er sjelf.

Snickaren morskade sig.

— Nåväl, sade han, jag skall gå, men jag vet, att det
ögonblick kommer, då ni appelerar till mitt lejonmod, till min
beslutsamhet, då ni med gnagande ånger och badande i ert eget blod
kommer att utropa: O, om jag ändå hade följt honom!

— Drag er tillbaka, herr Ek, och var öfvertygad om, att jag
med manlig ståndaktighet skall veta att bära hvad ödet pålägger
mig!

— Till och med i Amerika kan ångern komma för sent, utlät
sig snickaren i siarton, och jag säger inte mer, än att jag känner
kannibalerna.

—- Och jag känner mina vänner här, utbrast den förargade
Hall. Karlen har ju ett munrede, så man nästan kunde bli rädd.
En olyckskorp är det»

Brummande drog sig snickaren tillbaka, kastade sig ned under
en palm, der han förut hvilat, och åsåg med likgiltighet det rörliga
lif, som nu utvecklade sig omkring honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free