Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
De af Dahlin värfvade negrerna lastade under tiden på sig
varorna och ställde upp sig i led.
Dahlin drog med sin hord åt höger utför bergsluttningen, under
det herr Hall tog afsked af sin hustru,
— Var inte rädd och ängslig, min lilla gumma; du känner ju
din gubbe och vet, att han inte så lätt låter kufva sig.
— Jag skulle mte alis säga något om’et, svarade fru Hall, om
jag bara visste, att; vi snart komme till en anständig stad, så
att det vore slut ined det här rackarlifvet. Man lefver ju här
sämre än ett kringflackande tattarfölje. Du himmelens Gud, hvart ska5
det väl ta vägen?
— Åh, det reder sig väl till slut, tröstade Hall.
— Ack, fortfor hustrun, hur bra kunde vi inte ha haft det, om vi
ingen gång lemnat Stockholm! Det var i en olycksalig stund vi
gåfvo oss i väg för att söka lyckan i Amerika. En så’n otur vi
haft!
— Kära barn, skrattar bäst, som skrattar sist. Din gubbe
finner nog i Amerika, hvad han söker; en aning säger mig det.
— Ack, herre Grud, måtte denna din aning bara gå i
uppfyl-lelsel Måtte du inte misstaga dig allt för mycket!
— Jag misstar mig inte. Jag vet hvad jag vet; general är jag
redan, och jag skall nog stiga ännu högre. Det måste du väl ändå
medge, att jag i Stockholm icke skulle kunnat svinga mig upp till
general på så kort tid. Farväl nu, koka dig emellanåt en kaffetår,
och när det blir. din födelsedag, ska’ du af mig få en present, som
alla skola afundas <iig.
Herr Hall kysste sin goda hustru, något, som inte på långliga
tider förekommit.
Ja, fru Hall kände sig rakt af frestad att häri se ett elakt
förebud.
När Hall sedan stält sig i spetsen för sin hord och marscherat
utför berget, såg hon med en svårmodig min efter honom >
— Så går det, när man inte är nöjd med det lilla man har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
