- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
49

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

heten af sjön, de stora, bördiga åkerfält, som inte ens behöfde göds
las för att bära rikliga skördar, och om hvilka min man der
hemma i Sverige alltjämt drömde — allt detta har jag för länge sedan
upphört att hoppas på.

— Lugna er, fru Halll Alla dessa drömda härligheter kunna
fort nog bli verklighet, tröstade henne baronen. Äfven för oss växa
palmer i Amerika, var säker på det I

— Nej, vet ni, krusbärsbuskarne der hemma i trädgårdstäppan
voro mig kärare.

Fru Hall ville fortsätta, men fyra kraftfulla negrer stego nu
fram, lyfte med starka armar upp båren och lade den på sina axlar.

Fru Hall upphäfde ett verkligt nödskri.

— Herre Jesses, jag blir sjösjuk, om jag ska’ gunga så här.

— Var inte rädd för det! lugnade henne baronen. Det är ingen
fara å färde; karlarne marschera med jämna, säkra steg, så att ni
knappast märker någon rörelse.

Och den goda kvinnan gaf sig nu oekså till freds.

Baronen gaf nu packbärarne en vink att likaledes sätta sig i
rörelse. Efter dem gingo de fyra, som buro båren, och på båda
sidor om denna marscherade Ragnar, den fortfarande vresige och
sur-mulne snickaren samt de andre hvite.

Fru Hall hade föreslagit ett sådant arrangement, på det att hon
skulle ha någon till hands, som kunde bistå henne, ifall negrerna
plötsligt skulle få det infallet att stjälpa af henne.jr Man kunde ju
inte veta hvad de hade i sinnet, menade hon.

— Man kan inte se in i en hvit menniskas hjärta, så mycket
mindre då i en negers.

Så lemnade då de skeppsbrutne ändtligen en plats, som de
efter en lång följd af outsägligt svåra dagar beträdt. De kvarlemnade
här en hel massa döda, och de förhållanden, i hvilka de nu
befunno sig, syntes dem som ett under.

Endast sitt mod och ^sin hjeltemodiga tapperhet hade de att
tacka för, att de ännu befunno sig i lifvet.

Hjelten få Cuba, 44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free