Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
mig, derför är han så litet förekommande. Skulle han bära kappan
efter vinden och nu ha erbjudit Xenia sina tjänster? Hans
uppförande är så märkvärdigt, att det ej kan annat än väcka mina
misstankar. Jag måste ge noga akt på honom.
Nödtvunget hade herr Lehman afstått från den sjelfvalda rolen
af sjuk; han smög tyst och försigtigt omkring, hade ögonen öfver
allt, gaf noga akt på allt, som tilldrog sig i herrgårdsbyggningen,
uppsnappade likgiltiga ord, hvilka han på sitt misstrogna sätt tydde
alldeles oriktigt och till sin nackdel, korteligen, han tillbringade
återstoden af dagen så obehagligt som möjligt.
Den stackars Xecia visade sig ej vid bordet; hon kunde inte
se den plats, som hennes älskade far brukat intaga vid bordet,
besatt af en främmande. Hon tillbringade flere timmar bredvid kistan,
i hvilken hennes far scf den sista sömnen.
Hon bad för hans själsro och tänkte på, att den aflidne nu var
förenad med hennes älskade mor, med hennes vackra, unga mor,
som dött, otrax efter det hon skänkt lifvet åt henne.
— Blicka ned på mig, du förklarade I snyftade Xenia. Aldrig
har din hand välsignande hvilat på mitt hufvud, aldrig har jag
hört ett ömt ord af dig. Grud kallade dig så tidigt bort från ditt
barn. att jag inte ens har det svagaste minne af dig, och likväl
känner jag ofta, att din förklarade ande välsignande sväfvar i min
närhet. Ack, jag är så orolig för framtiden, jag känner mig så
värnlös, så öfvergifven. Moder, tag mig till dig!
Hur villigt och gladt skulle icke den moderlösa flickan ha gifvit bort
sin fars millioner för en varm kyss, ett ömt, innerligt ord af sin moder!
Aldrig hade Xenia känt det så djupt som i detta ögonblick, att
verldens alla skatter icke kunna uppväga den skatt, som hon aldrig
ägt: en moders oegennyttiga, rena kärlek, och hennes tårar runnö
ymnigt vid tanken på den dyra hädangångna.
Och nu hade hon till råga på allt äfven förlorat sin kärleksfulle far
Den föräldralösa flickan hade skäl att gråta och vara bekymrad
för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
