- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
95

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

En förlamande ångest grep den stackars föräldralösa flickan.

— O, herr Willner, stammade hon med bleka läppar, hvilken
ny olycka inbryter öfver mig? Min mors fribref står ej att finna,
hennes vigselattest har på hemlighetsfullt sätt försvunnit, om inga
vittnen finnas, som på ed kunna intyga, att mina föräldrar voro
lagligen gifta, så är jag förlorad. Store Gud, jag är då en slafvinna,
min farbrors vilje och rättslösa egendom.

— Tyvärr är det så, svarade Willner, hvars ögon med ett
uttryck af det innerligaste deltagande hvilade på den älskade.- Men
tappa ej modet, min dyra fröken 1 Gud håller sin fadershand
beskärmande öfver den värnlösa. Om också en rad af bedröfvelsens
dagar nu stunda för er, så skall dock lyckans sol en gång åter lysa
er. Förlora inte modet och er förtröstan på Gudi

Den stackars flickan tycktes inte alis ha hört hans tröstande ord.
Kraftlös hade hon, sjunkit ned på en stol och lutade i half
bedöf-ning sitt marmorbleka ansigte mot den violblå sammeten.

Hänförd af medlidande och kärlek, sjönk Willner på .knä för
den älskade och betäckte hennes kalla hand med kyssar.

— Ack, herr Willner, snyftade den stackars föräldralösa flickan
öfvergif mig inte i min nödl Ni är den ende, som har mod att
energiskt taga mitt parti. Skydda och beskärma mig! Jag har
hvarken slägtingar eller vänner, hvilkas hjälp jag kan anlita; skydda
mig, bistå mig nil

— Så sant jag önskar, att Gud en gång måtte bli mig en nådig
domare, svarade Willner med märkbar sinnesrörelse, svär jag^ att
jag vill förblifva er trofaste vän ända till mitt sista andetag. Gifve
Gud, att jag hade förvärfvat mig rättigheten att få vara er naturlige
beskyddare 1

— Hvarigenom skulle ni kunnat förvärfva er denna rättighet?
frågade Xenia.

— Derigenom, att ni inför Gud och menniskor blifvit min,
svarade Willner med djupt allvar. Min maka har en helig rätt till
mitt skydd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free